I byn Öljehult, Hoby Socken, fanns en gång ett träkapell. Detta kapell byggdes år 1754, och här höll sedan Hobys präst gudstjänst först tre, sen efter en tid tolv, gånger om året. Kapellet byggdes om till dagens vackra kyrka år 1840. Anledningen till ombyggnaden var att 1800-talet förde med sig en stor befolkningsökning, och kapellet blev för litet för att rymma allt folk. Det gamla träkapellet var sexkantigt. När man byggde om lade man till två väggar så att kyrkan nu blev åttakantig, samt nio meter längre. I söder byggdes en sakristia och i norr ett vapenhus med klocktorn. De styrande i Stockholm tyckte inte om ritningsförslaget, men talmannen i riksdagens bondestånd, Jon Jonsson i Skörje, tillhörde församlingen och drev därför igenom förslaget. 1859 blev kapellet en kyrka, då Öljehult blev en egen församling.

Eftersom kyrkan har en så ovanlig form så blir kyrkorummet väldigt rymligt. De många fönstren, som är lågt placerade och höga, gör att det verkar vara högt i tak, trots att det inte är det. Vissa har liknat kyrkans form vid ett skepp, och menar att detta har varit tanken från början. Dock var det troligen så att man gärna återanvände de gamla byggnadsdelarna från det gamla kapellet. Invändigt har kyrkan tydligt empiriska drag.

Den mycket vackra altaranordningen är inte den ursprungliga. Över altaret har predikstolen först haft sin plats. Alltså måste den gamla altarprydnaden ha varit mycket mindre än den nuvarande. Altartavlan som finns där nu heter ”Jesus lärer i templet” och är målad i Düsseldorf av den blekingske målaren Bengt Nordenberg. Den målades år 1884 på beställning av församlingen efter en insamling där över 300 personer skänkte pengar.

Ombyggnaden och den nya inredningen var en utgift som länge tyngde på församlingen. 1879 sades det, under en visitation, att ”kyrkans torftiga inre bär vittne om församlingens stora fattigdom”. Man hade då inte ens en orgel. 1883 gjorde man ännu en insamling och beställde sedan en orgel av byggmästare Modig i Västra Ryd. Den placerades på den redan befintliga läktaren, och användes fram till 1922, då man köpte in en ny orgel från Tyskland. Även den orgel som finns där idag är tysk, tillverkad 1959 av Werner Bosch i Kassel, Tyskland.

I kyrkan finns 370 sittplatser. I klocktornet finns två klockor, vilka tillkom 1914. Man tror att arkitekten var en man vid namn byggmästare Sven Nilsson i Säljeryd. Den är byggd i återanvänt trämaterial, i empire-stil.

Informationen är hämtad från Svenska Kyrkan Ronneby (http://www.svkyrkanronneby.com/files/uploads/25/file//%C3%96ljehult.pdf)

Bilden kommer från http://www.kyrkokartan.se/058498/images/

//Johanna

Gamla Brunnshotellet

Gamla Brunnshotellet byggdes 1895-97 och ritades av
Malmöarkitekten Alfred Arwidius. Det vackra och imponerande brunnshotellet stod
färdigt 1897 efter en intensiv uppbyggnadstid då brunnspark, brunnsskog,
brunnsvillor, restauranger och badhus anlagts och uppförts. Ronneby Brunn blev
landets ledande kurort och den svenska och internationella societeten levde
brunns liv med hälsosamt vatten och vackra omgivningar.

I nedre våningen inrymdes köksavdelning, matsal och kafé med
omslutande verandor samt kontor, post och telegrafexpedition. I övre våningen
fanns, förutom en stor festsal med teater och gallerier, läs och sällskapsrum
samt ett dussin rum för kurgäster. Vindsvåningen upptogs av bostad för
restauratören, domestikrum, ett par resanderum och i mittpartiet en biljardsal.
Härtill kom omslutande verandor och en köksflygel. Enligt uppgift var byggnaden
med sina 3000 m2 norra Europas största träbyggnad.
 

Branden i Brunnshotellet 1959

Brunnshotellet brann ner och totalförstörde till grunden den
21 november 1959. Trots fem brandkårers insatser och obegränsad vattentillgång
från Ronneby ån och vindstilla gick det inte att rädda byggnaden. Strax efter
branden påbörjades planeringen av den nya hotellanläggningen som skulle ligga
på det gamla hotellets plats som vid tidpunkten för branden var norra Europas
största träbyggnad. Branden visade sig senare vara anlagd men brottet har
aldrig klarats upp.

Strax efter branden påbörjades planeringen av den nya
hotellanläggningen som skulle ligga på det gamla hotellets plats och Arkitekten
Sten Samuelsson från Lund, ritade den nya hotellbyggnaden som invigdes 1961.

10 år senare anlades en spännande tillbyggnad av hotellet i
senaste arkitekturstil på Silverberget. Balkongerna    på Silver Hill kom sedan i
mitten av 1990 talet att byggas in och rummen anpassades till en modern resor
anläggning. Idag har det åter blivit modernt med kurortsbesök och på hösten
2002 stod Sveriges då modernaste spa anläggning färdig som en oas mitt i
hotellet.

• 
  http://www.abm.se/leopolds/Vykort.Ronneby_images/%C2%A0BL.Rby.45480.Brunnshotellet.jpg
• 
  http://www.famgus.se/Pictures/Sagokonst-KP10C.jpg
• 
  http://www.ne.se/nils-alfred-arwidius
• 
  http://www.ne.se/lang/ronneby-brunn
• 
  http://www.ronnebybrunn.se/om_oss/historia_och_brunnsparken

Ända sedan upptäckten av den friska källan 1705 har människor vallfärdat till Ronneby för att
"dricka brunn", koppla av och må bra. Redan kring 1880 blev Brunnsparken landets mest besökta kurort, och i hjärtat av "Sveriges Trädgård". Idag är det vårt spa som borgar för fortsatta hälsobad. Brunnsparken blev vald till Sveriges vackraste park 2005.
Det som nu är en resturang och ett cafe har engång i tiden varit ett stall, ett lasarett och innan min familj köpte det så hette de Winercafét.

Lassarettetsbyggde uppfördes vintern 1889-90 som sjukhus för medellösa brunnssökande efter ritningar från byggmästare Svante Svenssons ritkontor i karlshamn. Byggnaden hade plats för 50-tal patienter.

När det nybildade brunnsbolaget år 1873 övertog hälsobrunnen från staten förband det sig att varje år ta emot minst 300 fattiga och ,edellösa kurgäster. Detta finansierade man via dontioner och basarer. Donationerna gjorde det även möjligt tt uppföra tre sjukhem för mindre bemedlade. Två av dem, Rydénskan och Lindahlska sjukhemmen, finns fortfarande kvar norr om lasssaretts byggnaden. Under andravärldskriget så hade man många sårade soldater här. Man fick plats med 200 sovplatser(det var fullt med dubbelsängar) i den stora ”matsalen” på restuarangen. man har även träffat gäster som har haft föräldrar här under andra världskriget. det har varit väldig intresant att lyssna på när någon som har varit här under den tidem berätta hon hur det var.

som sakt så är det nu då en resturang som min familj äger. vi har inte köpt huset utan bara hyrt lokalen eftersom huset är kulturmärkt. för 4 år sedan så bran huset ner och när det byggdes upp igen så har de byggt så att det ser ut precis som det gjorde innan. man har även valt att ha kvar namnen på dörrar som fanns tidigare. de som nu är konferansrum har innan varit en operationssal, undersöknings sal och klinik. namnen på dörrarna finns kvar än idag.

Källor: komunens hemsida, skyltar utanför resturangen som kommunen har satt upp, gäster som har kommit på besök

.            

// Hetal

Jag har använt mig av de böcker som fanns om Erinsboda Brunn i stadsbiblioteket i Ronneby. 

Eringsboda, vår hembygd. Utgivare: Hembygdssektionen vid Eringsboda Samhälls- och hembygdsförening

Eringsboda Socken, i medelstad härad Författare: Richard Westrup

I början av 1900-talet så minskade intresset för att dricka brunn avsevärt, men trots detta så invigdes 20 juni år 1929 en helt ny brunnsanläggning i Eringsboda.

Anledningen till att Eringsboda brunn blev så populärt var just att man var väldigt duktig på att marknadsföra sig. Detta kunde man läsa om den berömda brunnsorten:

"Eringsboda Hälsobrunn, belägen i Blekinge skogsbygd i Eringsboda socken har ett mycket vackert läge i härlig barrskog invid vacker insjö med skogbevuxna stränder. Platsen där brunnen ligger, var på sin tid påtänkt såsom byggnadsplats för Blekinge läns sanatorium. Den är belägen 150 meter över havet och har hög och ren barrskogsluft. Avståndet till Eringsboda järnvägsstation å Nättraby-Eringsboda-Älmeboda järnväg är 2 km. Den till anstalten hörande parken omgives av härlig barrskog, i vilken riklig tillgång på promenadvägar finnas och där utställda bänkar och soffor erbjuda de promenerande vila. Åsjön, invid vilken anstalten ligger, är en liten täck insjö som genomflytes av Nättrabyån och genom denna står i förbindelser med flera småsjöar. Sjöns botten utgöres av sand och dess stränder lämpa sig utmärkt för dem, som vill njuta av frilufts- och solbad."

Man lockade bland annat också med låga priser i jämförelse med andra kurorter som fanns. Hotellbyggnaden som befinner sig i samma område räckte inte till under vissa perioder så man fick inkvartera gästerna i privatrum istället. De flesta av gästerna på hotellet var från Karlskrona-området. I och med "krösnabanan" så var Eringsboda en ort som man enkelt kunde ta sig till utan bil. Det var inte främst för att dricka brunn som man reste till Eringsboda utan man ville bara koppla av och ta det lugnt. Man ansåg också att brunnsdrickandet var lite omodernt i sig så det var inte i det syftet som man reste till Eringsboda Hälsobrunn.

Eringsboda Hälsobrunn arrenderades de första åren av Linnéa Gustava Lundberg. Känd som damen med den stora St. bernhardshunden.

Hotellet uthyrdes 1935 av Carl Arvid Alexander Carlsson och hans fru Klara Konstanstia. Carl arbetade främst med att skjutsa gästerna till och från tågstationen och Klara skulle välkomna gästerna samtidigt som hon också var chef för köksavdelningen. Vissa tider så var det ett väldigt stressigt arbete. Som mest stressigt var det då det skulle anordnas fester för olika föreningar nere vid dansbanan. De inackorderade gästerna serverades i matsalen och festbesökarna på verandan och när det var riktigt mycket folk fick man ha bord utanför verandan.

Även om de första åren var framgångsrika för Eringsboda Brunn så var det inget som räckte i längden. Järnvägen lades ner 1939 och även om man fortfarande kunde ta sig till Eringsboda med bil så hade ändå järnvägen en viktig betydelse för samhället. I och med att järnvägen lades ner samma år som andra världskriget startade vilket bidrog till att privatbilismen nästan upphörde helt. Konkursen var oundviklig och i en räddningsaktion så köpte landstinget Eringsboda Brunn.

Efter det så användes Eringsboda Brunn till olika saker. Ett tag var det en uppsamlingsplats för estniska och litauiska flyktingar. Den var även epidemisjukhus när scharlakansfeber härjade som värst. Den har även varit en barnkoloni en gång i tiden.

Det var inte förrän 1963 då Brunnen övergick i privat ägo som man anlade en av södra Sveriges förnämsta nöjes- och fritidsanläggningar. Byggnaderna från förr restaurerades och ett danskomplex byggdes. Invigningen skulle skett våren 1965 men olyckligtvis så brann nöjeshallen ner till grunden så invigningen fick bli året efter vilket blev en stor succé. Som mest så har Eringsboda Brunn haft 4000-5000 personer närvarande vid stora evenemang. På Eringsboda Brunn så har många kända artister uppträtt som till exempel Lasse Stefanz, Christer sjögren, The Playtones mm.

/Simon

Jag har nu letat upp samtliga böcker som Ronneby stadsbibliotek har och det är Blekingeboken x 3. De är från åren 1984,1967 och 1937. Samtliga är från Blekinge musei och hembygdsförbund och allting som står skirvet om Borgamostad är skrivit av Axel Hammelin. Det är de texterna som jag har byggt mitt arbete på om fornborgen Borgamostad. Några andra skriiningar och forskningar finns dessvärre inte att få tag på om Borgamostad. 

Jag tänkte även redovisa mitt arbete om kvantitativ undersökning som är en enkät och med syftet att ta reda på om det skiljer sig ngot åt mellan killar och tjejers morgontidningsvanor. Min undersökning gjordes på 40 stycken och hälften var killar och hälften tjejer i åldern 17-19 år. Det visade sig att 70 % av tjejerna läser morgontidning och 30 % gör det inte. Av killarna var det 68 % som läste någon morgontidning någon dag i veckan och resterande gjorde det inte. Jag valde att ha med BLT, Sydöstran, DN och Blekingeposten som morgontidningar i min undersökning. BLT var den populäraste tidningen och vann med 90 % sydöstran fick 4 % och det var även bortfall på 6 % som kanske läser orgontidning via Internet?

55 % av tjejerna läser morgontidning 5 gånger per vecka det är 20 % som inte läser tidningen någon gång per vecka. Det finns ett Intervall på 2-4 gånger då ingen läser morgontidning. Det är 15 % som läser tidningen 6 gånger per vecka och resterande läser tidningen 7 gånger på vecka och då kan man utgå från att det är DN, Aftonbladet tex som finns att läsa varje dag samt på Internet. 

Av killarna läser 30 % morgontidning 5 gånger per vecka och det är hela 40 % som inte läser morgontidning någon gång. Det är 5 % som läser morgontidning 1,2,3,4  gånger per vecka. Det 10 procent som läser tidningen 6 gånger per vecka. Det är ingen som läser tidningen 7 gånger per vecka. 

Jag valde att redovisa dessa resultat som är mest anmärkningsvärda på frågan om vilka sidor man läser först och vad som det borde stå mer om i tidningarna var killar och tjejer jämna i sina svar. De flesta vill att det är mer utrikes nyheter och mer sport. Många väljer att börja med att läsa utrikes nyheter och kultur sidorna vilket förvånade mig. 

Man kan se en viss skillnad i killar och tjejers vanor om morgontidning och tjejer läser tidningen oftare av de som jag valde att ha med. Kanske vet tjejer mer än killar men det är absolut inte säkert då det kan gå på rutin och kanske läser man inte ens innehållet utan bara rubrikerna. För att undersöka kunskapen mellan killar och tjejer utefter tidningar måste en helt annan typ av enkät skrivas ihop men det var inte mitt syfte heller.

Ha en bra dag :)

Kram Alice

                        =                           ?

(Bilden till vänster är från Knut Hahnsskolans hemsida - länk: http://hvgs.blyd.no/2STA/L4_Prosjektet/Knut%20Hahn.htm - Bilden till höger tagen av sydöstran - länk: http://www.bltsydostran.se/multimedia/dynamic/01430/knut_hahnsskolan_1_1430611v.jpg)

Hejsan, David här för första gången! Som mitt första inlägg tänkte jag kort gå igenom mannen Knut Hahn, personen som vår skola är uppkallad efter.

Vem var Knut Hahn? Varför skulle man uppkalla en skola efter honom?

Knut Hahn (också känd som Canutus Hahn) föddes i Småland 1633 och dog 1687. Till skillnad från Blekinge, som hade tillhört Danmark ända tills 1658, hade Småland varit svenskt ända sedan det fanns ett riktigt svenskt rike. Så Knut Hahn var inte någon Blekingebo som gjorde sig känd över något och på så vis fick en skola uppkallad efter sig. Att han blev en känd person i Blekinges historia hade andra orsaker.

Efter att ha tjänstgjort som professor i metafysik och logik vid Lunds universitet blev Knut Hahn kyrkoherde i Ronneby år 1671. Var han alltså en vänlig präst som skyddade Blekingeborna från kungens vrede, och vann invånarnas respekt på det sättet? Knappast. Tvärtemot var han en favorit hos den svenska kungamakten eftersom han alltid hade varit rikssvensk, kyrkligt ortodox och en trogen anhängare till Karl XI:s envåldsstyre. Denna koppling med kungamakten gav honom en ledande position i försvenskningen av Skåne och Blekinge.

För att effektivt göra landskapen svenska så snabbt som möjligt bröt Knut Hahn mot en av överenskommelserna med Danmark - att Skåne och Blekinge skulle få behålla gudstjänstsritualerna från danska tiden - och tvingade prästerskapet här att överge de gamla traditionerna och anamma de svenska istället.

Så Knut Hahn var ett kungligt redskap som tog ifrån Blekinges och Skånes invånare de rättigheter de hade garanterats för att göra dem till svenskar. Varför respekterade folk honom tillräckligt för att uppkalla en skola efter honom? Var försvenskningen så framgångsrik så att de efterkommande generationerna såg det som något positivt - att Knut Hahn hade hjälpt att utbilda dem, lära dem den "rätta vägen"?

Vem vet? Inte jag, i alla fall - jag är inte från Blekinge   

/David

Jag har tyvärr inte fått fram någon forskning om fornborgen Borgamostad. Det finns en del texter om Borgabostad från bland annat Blekingeboken där många fornborgar nämns men ingen specifik forskning om borgen. Jag har även frågat min mormor och morfar om någon varit i kontakt med dem angående borgen men inget som varit av intresse. Axel Hammelin har i boken Blekinge-bygder skrivit om borgen och då jämfört den med hästhagen som sett ut på liknande sett. Hästhagen har också omringats av sjöar och därför har Borgamostad jämförts med Hästhagen. Detta är det enda som skrivits om borgen. Jag kommer fortsätta att leta efter fakta om borgen men Ronneby stadsbibliotek har bara de två böcker jag nämnt. Blekinge boken tar upp liknande fakta och jämförelse Hammelin har även skrivit texter i den. Faktan som framgår i böckerna är plats analyser och inget som finns konkret. 

Övriga spekulationer som finns om sägner är de som kommer från byn och finns bevarade och som jag har haft med mig sen jag kunde förstå vad folk i min omgivning sa om borgen.

Det är rätt intressant att ingen forskning finns om Brgamostad och kanske vore det aktuellt för mig någon gång i framtiden ;)

Hej, har nu varit ute i skogarna kring Listery och Johannishus och letat fornminnen. Ett stycke av Sveriges äldsta historia finns bevarat i dessa trakter och totalt så finns det 350 fornminnen att beskåda kring Listerbytrakten. Den absolut häftigaste saken att beskåda är utan tvekan Björketorpsstenen, vars förbanelse har väckt många sägner genom åren. Det är absolut inte konstigt att denna platsen har varit en bosättning för människor så länge, dels eftersom att Blekinge var bland de första landskapen som släpptes av inlandsisen och dels på grund utav dess effektiva jordbruk i den stora moränåsen. Den stora moränåsen börjar redan ta form ute vi Aspan där man kan se den i form av grusavlagringar, från Aspan sträcker sig moränåsen ända upp till Tving i norra Blekinge. Bland moränåsens 350 fornminnen är Björketorpsstenen den mest intressanta av dem alla. Ur en arkeologisk synvinkel är Björketorpsstenen, med undantag från Ales stenar den mest omdiskuterade runstenen i vårt land.

Platsen består av två stycken mindre 2 meters stenar, som tillsammans med den 4 meter höga Björketorpsstenen bildar en oregelbunden triangel. Toppen i denna oregelbundna triangel blir således den enorma Björketorpsstenen, med sin hotfulla inskrift. Det är just på grund av denna hotfulla runskrift som Björketorpsstenen är så omdiskuterad. För det så är själva skriften en blandning emellan ny och gammal runskrift vilket är väldigt ovanligt i Sverige och för det andra är texten ett hot som riktar sig till en hel grupp av människor. På vanliga runor brukar hot rikta sig till en person aldrig till en hel grupp av människor. själv skulle jag vilja kalla det som står på runan för en förbanelse som lyder så här: Mäktiga runors hemlighet dolde jag här, kraftfulla runor. Den som bryter detta minnesmärke ska ständigt plågas av arghet. Svekfull död ska träffa honom. Jag spår fördärv.

Ett femtiotal meter ifrån dessa enorma stenar ligger det en så kallad domanring bestående av sju stycken stenar som bildar en ring. Dessa stenar kan ha varit en mötesplats för olika vikingastammar, för omfattande utgrävningar på platsen visade inget spår av att det skulle vara en grav. Förr i världen användes Björketorpsstenen som ett riktmärke, där gränserna emellan Listerby, Leråkra, Johannishus och Edesta gick. Förr i tiden var det vanligt att man använde sig av fornminnen som en riktlinje när man skulle dra gränser, för alla i trakten visste var dem låg. 

Om förbanelsen över Björketorpsstenen är sann finns det många sägner om i Listerbytrakten. Två av dem lyder så här:

 En av sägenerna handlar om två ungar pojkar som i början av 1900-talet skulle imponera på tjejer genom att bevisa att förbanelsen inte var sann. De hoppade därför på sina cyklar och cycklade ut till stenen och började knuffa på den. Efter tio minuters puttande cyklade de hem och skröt att ingenting hade hänt med dem. Men efter ett par veckor insjuknade de båda i en konstig sjukdom(turberkolos) och dog som följd av sjukdomen, om detta berodde på stenens förbanelse vet man inte. Bedöm själv?

Den andra sägenen handlar om en gammal luffare som efter en lång vandring valde att slå läger vid stenen. Det blåste kallt och han valde att använda den fyra meter höga runstenen som lä åt den lilla elden. Ett par dagar senare vann han en större summa pengar på en marknad, men ryktet om vinsten spred sig och samma kväll som vinten blev han ihjälslagen och rånad på alla pengar. Var detta också stenens förbanelse?

Det som man kan diskutera när det gäller stenens förbanelse är dess trovärdighet, är förbanelsen riktig eller var det bara en ren slump att både pojkarna och luffaren gick samma öde till mötes. En annan fråga som man kan diskutera är vilken funktion som stenen har haft i äldre tider, men svaret kan vara många fler än vad man i nuläget anar.